Nu har jag halvsemester. Vad jag menar med det?

Jo. Min man har semester och jag jobbar. Jag behöver inte väcka honom på morgonen. Han har maten klar när jag kommer hem. Det är semester för mig.

Må så gott i sommarsolen.

Där jag finns, finns ingen dator. Så himla skönt.

Jag är ledsen att jag inte har skrivit på ett bra tag. Men tiden försvinner bara från mig. Solen har ju äntligen kommit fram från sitt gömställe nu. Synd bara att man jobbar så att man inte kan njuta till fullo av den. Till helgen ska det ju bli lite molningt och regn skurar igen.

Nu har sonen snart gjort sin andra vecka i Göteborg. Han trivs som fisken i vattnet. Och det är ju himla kul. Vi här hemma saknar honom mycket. Kvällarna är konstiga utan honom. Men så är ju livet. Man kan inte alltid ha kvar det som det en gång har varit.

I kväll ska maken och jag ta en sväng mot blekinge och kolla på campingplatser. Han har ju snart semester och vi tänkte då campa någonstan inte allt för lång hemmifrån för jag ska ju köra till och från jobbet. Vi funderar lite på Tredenborg eller Valje. Vi får se.

Nu ska jag gå och käka lite lunch och kanske jag hinner sätta mig en stund på räcket här ute och njuta en liten stund.

Ta vara på dagen.

Jaha så har då dagen kommit.

Sonen lämnar oss. I alla fall i veckorna.

På måndag börjar han jobba i Göteborg.

Han kommer hem om helgerna i alla fall.

Hoppas jag.

Hur känner jag mig då?

Ja vad ska man säga???? Jag är överlycklig att han har jobb.

Det är tidens gång att barnen flyttar hemifrån.

Men nä. Min lille pojke.

Jag säger som morfar sa....

"Vem ska smörja dina madar?"

Lycka till pågen min.